När ett IFRS 16-avtal ingås – så här beräknas det

När ett IFRS 16-avtal startar måste anskaffningsvärdet beräknas utifrån företagets framtida betalningsåtaganden. Det kräver att alla kända betalningar och avtalsvillkor samlas in och nuvärdesberäknas med rätt ränta. I den här artikeln går vi igenom vilka delar som ska ingå från början och hur beräkningen genomförs.

Fastställ anskaffningsvärdet vid avtalets start

När ett IFRS 16-avtal ingås behöver vi fastställa ett anskaffningsvärde. För att anskaffningsvärdet i ett IFRS 16-avtal ska kunna beräknas måste först och främst alla framtida kända betalningar anges, och när dessa ska ske.

Vad som ska ingå i beräkningen 

För att få fram anskaffningsvärdet nuvärdesberäknas betalningarna med en ränta, antingen den marginella låneräntan eller avtalets implicita ränta. En tillgång och en skuld räknas fram baserat på de framtida betalningsåtagandena för det aktuella objektet. Eftersom det är betalningarna som utgör grunden för beräkningen måste även initiala rabatter, planerade prisökningar och andra kända villkor inkluderas redan från början. Det vill säga, allt som är känt vid avtalets start ska inkluderas. Det gäller oavsett om det handlar om en bil med ett tydligt inköpsvärde, eller en lokal där något faktiskt marknadsvärde inte finns.

I båda fallen beräknas tillgång och skuld utifrån de framtida betalningsåtaganden företaget har åtagit sig inklusive bedömda förlängningar. Beräkningen görs med hjälp av en diskonteringsränta, och för varje period beräknas en effektiv ränta som används för att räkna om betalningarna. Varje betalning delas därefter upp i en räntekostnad och en amorteringsdel. Det innebär att skulden minskar successivt, medan räntekostnaden speglar kostnaden för att ”låna” objektet över tid.

Förklarat med illustration