Vad är det som ger resultatet enligt IFRS 16?

Vad är det egentligen som ger resultatet enligt IFRS 16? Det är just den frågan som IFRS 16-experten Richard Nilsson svarar på i den här artikeln. Han går igenom hur skuld och tillgång utvecklas under avtalstiden, varför skillnaden mellan dem blir den så kallade IFRS-justeringen och visar med konkreta exempel hur det påverkar både resultat- och balansräkningen.

Skulden minskar successivt och tillgången skrivs av över avtalstiden

Genom beräkningen fastställs ett anskaffningsvärde, vilket utgör det belopp avtalet inleds med både som tillgång och som skuld. Skulden amorteras successivt, medan tillgången skrivs av över avtalets löptid. Tillgången delas upp över avskrivningstiden, och samma belopp skrivs av varje period. Det innebär att tillgången minskar med ett lika stort belopp – period för period eller månad för månad.

– Skulden, den är däremot lite mer komplicerad. En leasingavgift består av både en del ränta och en del amortering. I början av ett avtal är skulden som störst, vilket innebär att en större del av leasingavgiften utgörs av ränta. Allt eftersom skulden minskar, minskar även räntekostnaden, säger Richard Nilsson, IFRS 16-expert. 

Amorteringsdelen utgör det som återstår av leasingavgiften efter att räntekostnaden har dragits av. Det innebär att amorteringen börjar på en lägre nivå men ökar successivt i takt med att skulden minskar.

Skillnaden som blir IFRS-justeringen

– Det som utgör IFRS-justeringen är helt enkelt skillnaden mellan det som skrivs av och det som amorteras under en given period. I början av ett avtal är avskrivningen högre än amorteringen, men ungefär vid avtalets mittpunkt vänder det, och amorteringen blir högre än avskrivningen. Mellanskillnaden mellan dessa utgör hela tiden IFRS-justeringen, berättar Richard och fortsätter:

– Över tid blir summan av alla resultat noll. Men under tiden avtalet löper finns det en skillnad och det är den som redovisas som “resultat”, och på balansräkningen som “balanserat resultat” alternativt “eget kapital”. På denna summa dras en uppskjuten skatt som beräknas med: resultat x - bolagsskattesats.

Ett resultat på 10 000 kronor skulle exempelvis ge en skatt på 10 000 x -20,6% = 2 060 och resultaträkningen skulle då ge ett resultat efter skatt på 7 940 med en uppskjuten skatt på 2 060 kronor.

– Balanssidan av redovisningen kommer att bestå av tillgången i debet och skulden i kredit. Eftersom dessa minskar i olika takt kommer skillnaden mellan de två sidorna att utgöra det egna kapitalet. Och i de flesta fall skrivs avtalet av något snabbare än det amorteras. Det innebär att tillgången kommer att vara något lägre än skulden, förklarar Richard.

Han fortsätter:

– Tillgången i debet blir alltså lite mindre än skulden i kredit, och därför kommer resultatet i början av avtalet att ligga på debetsidan. Från mitten av avtalet och framåt kommer resultatet i stället att hamna på kreditsidan. Då minskar skulden mer än den återstående tillgången. När avtalet är slut finns det ingen tillgång, eller skuld kvar och sista årets resultat ger att vi på balansens egna kapital har lika mycket resultat i debet som i kredit – de tar ut varandra, och summan på balansen blir totalt noll.

Förklarat med illustration